Vad säger koranen om kvinnans ställning?

Välj en valfri finländare och fråga den om kvinnans ställning i islam och du kanske får svar som innefattar hedersmord, tvångsäktenskap och könsstympning. Denna mycket allmänna uppfattning är farlig och beror förmodligen på att medierna tenderar att lyfta fram extremfall istället för att fokusera på verkligheten. Koranen säger en del om kvinnans rättigheter, och det finns en hel sura (kapitel) om ämnet, den fjärde suran. Enligt Koranen är kvinnor och män jämlika, men inte identiska. De ska komplettera varandra och får därför redan i en tidig ålder olika roller. Många muslimer hänvisar till Koranen då de utför olika handlingar, men Koranen är inte alltid så lättolkad. Här följer några exempel på vad Koranen säger om kvinnan och hur detta i praktiken tolkas i den muslimska världen.

1. Bärandet av hijab/niqab/burka (det vi ofta kallar slöja).

Många muslimer hänvisar till Koranens tjugofjärde sura där det står som följer: "Säg till de troende männen att de bör sänka sin blick och lägga band på sin sinnlighet; det leder till större renhet i deras liv. Gud är underrättad om vad de gör. Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inye visa mer av sina behag än vad som anständigtvis kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen..."

Ordet slöja i ovanstående text är fritt översatt och i orginalversionen på arabiska används ordet "khimar". Det tvetydiga här är att de råder en viss osäkerhet gällande khimaren - vad är den egentligen? Enligt imamen Ibu Kathir är khimaren "något som täcker och som används för att täcka huvudet". Enligt andra tolkningar är khimaren enbart en prydnad som användes för tusentals år sedan som ett modeplagg.

Vilken  kulturchock! Västerländsk kvinna solar sig på strand i Indonesien.

Enligt ett annat stycke i den tjugofjärde suran är det förkastligt för äldre kvinnor som hoppas på giftermål att gå lättklädd. Där står dock inget om en slöja utan att snarare att kvinnor bör svepa om sina ytterplagg ordentligt då de går utomhus. Vad som menas med ytterplagg är oklart.

Kvinna från organisationen Femen som gjort sig kända för att förespråka muslimska kvinnors rättigheter protesterar. Men är slöjbärandet verkligen ett jämställdhetsproblem? De allra flesta muslimska kvinnor bär slöja av egen övertygelse.

I den muslimska världen tolkas alltså Koranens ord om hur och om kvinnan ska dölja sin kropp mycket fritt. I Iran och Saudiarabien finns det lagar som säger att kvinnor åtminstone måste bära en hijab (som är den mest "avklädda" typen av slöjor). I Saudiarabien är ändå det överlägset vanligaste slöjplagget den heltäckande burkan. Även niqaben, som lämnar övre delen av ansiktet framme är vanlig. Shaylan är populär speciellt runt Persiska viken. I Afghanistan var kvinnor i burka tidigare en ovanlig syn, men efter att talibanerna kom till makten blev burkan obligatorisk. Många europeiska länder förbjuder användningen av burka. I Iran är det populärt med en chador, som lämnar ansiktet synligt.



2. Tvångsäktenskap

Många associerar tvångsäktenskap med islam, men faktum är att det i islam är förbjudet för såväl en fader som en moder att tvinga deras son eller dotter att gifta sig mot hans eller hennes vilja. I Koranens fjärde sura sägs som följande "det är inte tillåtet för er att ärva hustrur mot deras vilja och ni får inte utsätta era hustrur för hård behandling för att förmå dem att begära skilsmässa och på så sätt kunna återta något av vad ni gett dem, såvida de inte bevisligen gjort sig skyldiga till grovt anständiga handlingar".

 Dessvärre är tvångsäktenskap vanligt förekommande i den islamska kulturen, men det är alltså mer en traditionsenlig sak än en religiös. Trots att man har rätt att välja vem man gifter sig med anses det viktigt att diskutera valet av partner med föräldrarna och tillsammans komma överens om en lösning. Abdul-Latif Al Mahmood, ordförande för den islamska föreningen i Bahrain har dock sagt att fadern begår en synd genom att välja man till sin dotter. "En dotter ska ha rätt att se sin blivande make före giftermålet och tacka nej" menar Al Mahmood. I praktiken är det ändå få kvinnor som tackar nej då en lämplig "kandidat" dykt upp, eftersom hon lätt kan få en dålig stämpel och skämma ut sin släkt. Det finns en del regler som bör följas i valet av man/hustru. Enligt sura 4:23 får syskon inte gifta sig. Kvinnan måste gifta sig med en muslimsk man medan en muslimsk man får gifta sig med muslimer, judar, eller kristna (de så kallade "gamla religionerna"). Att gifta sig med en nära släkting är mycket vanligt. I Saudiarabien, Pakistan och Iran ingås uppskattningsvis mellan 25% och 40% av alla äktenskap kusiner emellan, och i många länder i mellanöstern och Nordafrika utgör andelen arrangerade äktenskap inom en släkt så mycket som 80% av det totala antalet äktenskap.

En faktor som ofta spelar stor roll i tvångsäktenskap är mannens rikedom och anseende. I den islamska kulturen betalar brudgummen eller brudgummens far en hemgift till bruden. Brudens familj tenderar därför att i ett tidigt skede se ut en man som i framtiden har möjlighet att försörja bruden. I många andra kulturer är det brudens familj som betalar en hemgift åt mannen.

Judarnas historia i Finland

Min gissning är att judarnas historia i Finland för de flesta finländare är en ganska okänd sak. I detta blogginlägg har jag för avsikt att reda ut huvuddragen i judarnas historia i Finland. En svår uppgift, eftersom det finns en hel del sidospår som skulle kräva hyllmetrar med information, istället för ett enkelt blogginlägg. Här har jag i alla fall sammanställt det väsentligaste: 

 Judarna är en av de äldsta minoriteterna i Finland. Från 1200-talet fram till år 1809 var Finland en del av Sverige. Den allmänna uppfattningen verkar vara att antisemitismen, judehatet, inleddes i och med Hitlers frammarsch, men faktum är att den har pågått i tusentals år. Ett bra exempel på detta är att Sveriges lag från 1782 gav rätten för judar att bo endast i några specifika städer i Sverige. Denna lag berörde dock inte stora områden i Finland.  Den första juden tros ha varit Jacob Weikaim, som bosatte sig i Fredrikshamn år 1799. Weikaim blev en av de få judar som bosatte sig i Finland under Sverige-Finlands tid. I Sverige stiftades dessutom år 1806 en lag som förbjöd judisk invandring. Denna lag höll endast tre år i Sverige, men i Finland var den i praktiken i kraft under alla de år som Finland var en del av Ryssland. Från och med år 1827 var det enligt rysk lag obligatoriskt för judar att avtjäna värnplikt, och detta ledde till att en del judar bosatte sig i Finland (eftersom ju Finland var en del av Ryssland). Dessa judar bodde främst i Viborg, Åbo och Helsingfors. I Ryssland ville man hindra en judisk invandring till Finland, så man lät bli att ge judar pass. På 1830-talet grundades den första synagogan på Sveaborg. Några år senare grundades torget Narinken (från ryskans "na rynke", på torget) i Helsingfors. Torget blev en populär handelsplats bland Helsingfors judiska befolkning. Narinken fanns då på platsen där Finlands Bank opererar idag. Idag ligger Narinken i stadsdelen Kampen. År 1867 fick Finland sin första rabbi, Naftali Zwi Amsterdam. Ungefär samtidigt skrevs den första Toran, vilket sågs som en seger för den judiska minoriteten. Den första synagogan byggdas på Broholmen i Helsingfors. Även Lantdagen uppmärksammade judarnas rättigheter, på initiativ av den inflytelserika politikern Leo Mechelin. En judisk skola grundades. Den hann dock inte vara i drift särskilt länge p.ga sin dåliga ekonomi. År 1896 byggdes den judiska begravningsplatsen i Helsingfors, som än idag finns i anslutning till Sandudds begravningsplats.

Judiska begravningsplatsen i Helsingfors

Synagogan på Malmgatan i Helsingfors. Tomten donerades av Helsingfors stad.

Den judiska församlingen i Helsingfors ordnade regelbundet aktiviteter. Här en utflykt till Hangö under 1920-talet (bild från det judiska arkivet i Finland)

Under första världskriget var judarnas rättigheter begränsade, men vid Finlands självständighet år 1917 fick judarna tillbaka sina rättigheter. Mosche Kotschak blev den första juden med finländskt medborgarskap. Den judiska skolan i Helsingfors återupptog sin verksamhet. Undervisningen gick nu på svenska. De finländska judarna nådde stor framgång såväl på kultur som sportfronten. Nämnvärt är till exempel juden Elias Katz guld på 3000 meter stafett i sommarolympiaden i Paris 1924 (tillsammans med Paavo Nurmi och Ville Ritola).

Synagogan i Åbo färdigställdes år 1912

 Tiderna försämrades snabbt för judarna i Europa. Från och med år 1938 började judiska flyktingar komma till Finland, främst från Tyskland. Intressant är att judarnas rättigheter i Finland aldrig försämrades under andra världskriget, trots att Finland tidvis idkade tätt samarbete med Nazityskland. Visserligen överlät den finska skyddspolisen några judiska flyktingar till Nazityskland, varav åtta dog. Nazityskland försökte på alla sätt få Finland att överlåta judiska flyktingar till koncentrationsläger, något Mannerheim vägrade gå med på eftersom många judar stred för Finlands armé. Judarna upprätthöll t.om fältsynagogor under kriget. Att Mannerheim var mycket mån om judarnas rättigheter syntes speciellt då han i december 1944 deltog i en minnesstund för de i kriget stupade judarna i synagogan i Helsingfors.

En judisk kvinna besöker en läkare i Åbo för att låta sin åtta dagar gamla son omskäras (bild från Åbo judiska församlings bildarkiv)

Strax efter kriget grundades en synagoga i Tammerfors. I Finland hade man dåligt samvete över de judar som skyddspolisen överlät till Gestapo och skyddspolisens chef Arno Anthoni dömdes år 1947 för detta. År stängdes synagogan i Viborg, och ett hundratal nya medlemmar flyttade över därifrån till Helsingfors judiska församling.

År 1953 invigdes det judiska kapellet i Helsingfors. År 1971 avtäcktes ett monument till minne av Holocaust-perioden. Helsingfors judiska församling har haft celebert besök av bland andra Israels premiärminister Golda Meir och David-Ben Gurion. I början av 1990-talet kom en del judiska invandrare från Sovjetunionen och Israel till Finland, och församlingarnas medlemsantal har ökat.

Idag finns det två judiska församlingar i Finland, en i Helsingfors och en i Åbo. Det totala antalet judar i Finland är runt 1500, varav de flesta har svenska eller finska som modersmål. En judisk skola finns också. De flesta i skolan är barn till israeler som bor och jobbar i Finland. Judehat är ovanligt, men det förekommer dessvärre än idag. År 2000 bad Paavo Lipponen offentligt om ursäkt för de åtta judar som skyddspolisen i Finland under andra världskriget överlät till Gestapo.

Ben Zyskowicz är riksdagsledamot för samlingspartiet och förmodligen den mest välkända juden i Finland.

 Bland annat den judiska riksdagsledamoten Ben Zyskowicz har utsatts för påhopp p.ga sin religion. Zyskowicz ses ändå som en viktig "frontfigur" för judar i Finland idag. Ändra kända finländska judar är till exempel artisten Dan Tolppanen (med artistnamnet Uniikki) och journalisten Ruben Stiller.

Religionens ursprung

Det finns en hel del olika uppfattningar om religionens ursprung, och man kan  inte vetenskapligt bevisa det rätta. Man kan visserligen studera religionens ursprung vetenskapligt men också ur ett andligt perspektiv.

Den tysk-brittiska forskaren Max Müller menar att religionen har sitt ursprung i naturfenomen, såsom solen, månen, berget och havet. Andra hävdar det motsatta - att religionen utvecklas ur en tro på andliga väsen. Denna teori kallas även för animism. Den brittiska filosofen Edward Burnett Taylor anses vara en av föregångarna inom animismen. En annan britt, James Frazer menade att religionen har sitt ursprung i magin, något som brukar kallas för evolutionism. Endel forskare hävdar att religionens ursprung är ointressant. Enligt rumänern Mircea Eliade är det det heliga som allt det religiösa kretsar kring. Eliade förundrar sig istället över att religioner världen över har liknande element (exempelvis gudar och men också naturvetenskapliga fenomen som solen och vattnet).

Mircea Eliade: "Religionens ursprung är ointressant"

Jag tycker inte att någon av dessa forskare har den rätta synen på religionens ursprung, och min egen åsikt är en blandning av ovanstående. Som finländare känns det naturligt att koppla religionens ursprung med Max Müllers tankar om att naturen och religionen gått hand i hand. Vårt nationalepos Kalevala innehåller både animism och naturvetenskaper. Schamanen (det animistiska) förutspår i Kalevala naturvetenskapliga fenomen såsom väder och sjukdomar. Mircea Eliades tankar om att religionens ursprung är ointressant känns främmande eftersom man alltid måste söka i historien för att förstå dagens situation. Däremot är jag beredd att hålla med honom om att det är ytterst märkligt att många religioner har liknande drag trots att det förmodligen inte fanns kontakter olika religioner emellan då religionerna uppkom.