Judarnas historia i Finland

Min gissning är att judarnas historia i Finland för de flesta finländare är en ganska okänd sak. I detta blogginlägg har jag för avsikt att reda ut huvuddragen i judarnas historia i Finland. En svår uppgift, eftersom det finns en hel del sidospår som skulle kräva hyllmetrar med information, istället för ett enkelt blogginlägg. Här har jag i alla fall sammanställt det väsentligaste: 

 Judarna är en av de äldsta minoriteterna i Finland. Från 1200-talet fram till år 1809 var Finland en del av Sverige. Den allmänna uppfattningen verkar vara att antisemitismen, judehatet, inleddes i och med Hitlers frammarsch, men faktum är att den har pågått i tusentals år. Ett bra exempel på detta är att Sveriges lag från 1782 gav rätten för judar att bo endast i några specifika städer i Sverige. Denna lag berörde dock inte stora områden i Finland.  Den första juden tros ha varit Jacob Weikaim, som bosatte sig i Fredrikshamn år 1799. Weikaim blev en av de få judar som bosatte sig i Finland under Sverige-Finlands tid. I Sverige stiftades dessutom år 1806 en lag som förbjöd judisk invandring. Denna lag höll endast tre år i Sverige, men i Finland var den i praktiken i kraft under alla de år som Finland var en del av Ryssland. Från och med år 1827 var det enligt rysk lag obligatoriskt för judar att avtjäna värnplikt, och detta ledde till att en del judar bosatte sig i Finland (eftersom ju Finland var en del av Ryssland). Dessa judar bodde främst i Viborg, Åbo och Helsingfors. I Ryssland ville man hindra en judisk invandring till Finland, så man lät bli att ge judar pass. På 1830-talet grundades den första synagogan på Sveaborg. Några år senare grundades torget Narinken (från ryskans "na rynke", på torget) i Helsingfors. Torget blev en populär handelsplats bland Helsingfors judiska befolkning. Narinken fanns då på platsen där Finlands Bank opererar idag. Idag ligger Narinken i stadsdelen Kampen. År 1867 fick Finland sin första rabbi, Naftali Zwi Amsterdam. Ungefär samtidigt skrevs den första Toran, vilket sågs som en seger för den judiska minoriteten. Den första synagogan byggdas på Broholmen i Helsingfors. Även Lantdagen uppmärksammade judarnas rättigheter, på initiativ av den inflytelserika politikern Leo Mechelin. En judisk skola grundades. Den hann dock inte vara i drift särskilt länge p.ga sin dåliga ekonomi. År 1896 byggdes den judiska begravningsplatsen i Helsingfors, som än idag finns i anslutning till Sandudds begravningsplats.

Judiska begravningsplatsen i Helsingfors

Synagogan på Malmgatan i Helsingfors. Tomten donerades av Helsingfors stad.

Den judiska församlingen i Helsingfors ordnade regelbundet aktiviteter. Här en utflykt till Hangö under 1920-talet (bild från det judiska arkivet i Finland)

Under första världskriget var judarnas rättigheter begränsade, men vid Finlands självständighet år 1917 fick judarna tillbaka sina rättigheter. Mosche Kotschak blev den första juden med finländskt medborgarskap. Den judiska skolan i Helsingfors återupptog sin verksamhet. Undervisningen gick nu på svenska. De finländska judarna nådde stor framgång såväl på kultur som sportfronten. Nämnvärt är till exempel juden Elias Katz guld på 3000 meter stafett i sommarolympiaden i Paris 1924 (tillsammans med Paavo Nurmi och Ville Ritola).

Synagogan i Åbo färdigställdes år 1912

 Tiderna försämrades snabbt för judarna i Europa. Från och med år 1938 började judiska flyktingar komma till Finland, främst från Tyskland. Intressant är att judarnas rättigheter i Finland aldrig försämrades under andra världskriget, trots att Finland tidvis idkade tätt samarbete med Nazityskland. Visserligen överlät den finska skyddspolisen några judiska flyktingar till Nazityskland, varav åtta dog. Nazityskland försökte på alla sätt få Finland att överlåta judiska flyktingar till koncentrationsläger, något Mannerheim vägrade gå med på eftersom många judar stred för Finlands armé. Judarna upprätthöll t.om fältsynagogor under kriget. Att Mannerheim var mycket mån om judarnas rättigheter syntes speciellt då han i december 1944 deltog i en minnesstund för de i kriget stupade judarna i synagogan i Helsingfors.

En judisk kvinna besöker en läkare i Åbo för att låta sin åtta dagar gamla son omskäras (bild från Åbo judiska församlings bildarkiv)

Strax efter kriget grundades en synagoga i Tammerfors. I Finland hade man dåligt samvete över de judar som skyddspolisen överlät till Gestapo och skyddspolisens chef Arno Anthoni dömdes år 1947 för detta. År stängdes synagogan i Viborg, och ett hundratal nya medlemmar flyttade över därifrån till Helsingfors judiska församling.

År 1953 invigdes det judiska kapellet i Helsingfors. År 1971 avtäcktes ett monument till minne av Holocaust-perioden. Helsingfors judiska församling har haft celebert besök av bland andra Israels premiärminister Golda Meir och David-Ben Gurion. I början av 1990-talet kom en del judiska invandrare från Sovjetunionen och Israel till Finland, och församlingarnas medlemsantal har ökat.

Idag finns det två judiska församlingar i Finland, en i Helsingfors och en i Åbo. Det totala antalet judar i Finland är runt 1500, varav de flesta har svenska eller finska som modersmål. En judisk skola finns också. De flesta i skolan är barn till israeler som bor och jobbar i Finland. Judehat är ovanligt, men det förekommer dessvärre än idag. År 2000 bad Paavo Lipponen offentligt om ursäkt för de åtta judar som skyddspolisen i Finland under andra världskriget överlät till Gestapo.

Ben Zyskowicz är riksdagsledamot för samlingspartiet och förmodligen den mest välkända juden i Finland.

 Bland annat den judiska riksdagsledamoten Ben Zyskowicz har utsatts för påhopp p.ga sin religion. Zyskowicz ses ändå som en viktig "frontfigur" för judar i Finland idag. Ändra kända finländska judar är till exempel artisten Dan Tolppanen (med artistnamnet Uniikki) och journalisten Ruben Stiller.